Ankarbarn

.

Hur tror ni det ser ut för 11.000 “barn”?

Tioårsuppföljning av ensamkommande asylsökande flyktingbarns livsvillkor och erfarenheter som unga vuxna i Sverige

Marie Hessle

Ensamkommande är inte så ensamma?

Sid 79

Det visar sig att de ensamkommande barnen kan delas in i tre grupper med avseende på vilka familjerelationer som omgav barnen vid an-komsten. En stor grupp ensamkommande barn hade släktingar i Sverige. En mindre grupp kom till Sverige tillsammans med släktingar, varav några ock-så förenades här med släkt. En grupp barn hade varken sällskap till Sverige eller släktingar som tog emot dem, de var med andra ord helt ensamma vid ankomsten.

Sid 79

Av de unga vuxna som nu bor i Sverige var det 48 personer, det vill säga sju av tio som hade släktingar i den utvidgade familjen vid ankomsten till Sveri-ge. De flesta hade kännedom om att barnet skulle komma. Några få var över-rumplande av barnets ankomst. Tre av dessa barn reste också hit tillsammans med släktingar (se nästa avsnitt). Barnen har sedan tagits om hand av det vi i Sverige betecknar med ”släktingar” (syster, kusin, mormor osv.), och som de själva benämner ”min familj”. En önskan från inblandade myndigheter var

Sid 79

Av de unga vuxna som nu bor i Sverige var det 48 personer, det vill säga sju av tio som hade släktingar i den utvidgade familjen vid ankomsten till Sveri-ge. De flesta hade kännedom om att barnet skulle komma. Några få var över-rumplande av barnets ankomst. Tre av dessa barn reste också hit tillsammans med släktingar (se nästa avsnitt). Barnen har sedan tagits om hand av det vi i Sverige betecknar med ”släktingar” (syster, kusin, mormor osv.), och som de själva benämner ”min familj”. En önskan från inblandade myndigheter var

att placeringen hos ”släktingen” skulle godkännas av berörda sociala myn-digheter. Detta innebar att några barn var placerade på Migrationsverkets gruppboende under den tid de väntade på att få komma till sina släktingar. Men det var vanligare att barnet redan hade bosatt sig hos släktingarna innan myndigheterna fick informationen och kunde påbörja en utredning.

Varför ska någon tjäna 1000 lappar på “barnen”?

Sid 80

För 48 av de 68 barnen/ungdomarna fanns det alltså släktingar i Sverige. För samtliga barn/ungdomar har det upplevts som en trygghet att ha sin ”familj” i Sverige även om det inte alltid varit självklart och önskvärt att han/hon skulle/ville bo hos släktingarna. Det framgår inte av registerdata, men man kan anta att barnen i denna grupp har påbörjat sin tid i Sverige i ett välkänt sammanhang. De har kunnat tala sitt språk och bli förstådda, de har kunnat äta mat som de var vana vid hemma och de kunde få stöd och förståelse från ”familjen” som varit bosatt i Sverige under en längre tid än de själva.

Sid 81

En mindre grupp om sju barn har rest och ankommit till Sverige tillsammans med nära familjemedlemmar eller släkt. Tre av dessa hade samtidigt släkt som väntade. Från Afghanistan kom tre barn tillsammans med syskon och kusiner. En pojke anlände från Latinamerika tillsammans med sin moster och morbror.

Sid 81

Av studiens 68 personer var 16 ungdomar (24 %) ensamma i ordets rätta bemärkelse, dvs. de kom inte tillsammans med någon anhörig eller släkting och det fanns inte någon släktanknytning eller några andra anhöriga i Sveri-ge vid ankomsten. I tabell 8.4 kan ursprungsland och ålder och kön identifie-ras på dessa personer.

Sid 81

Av de 68 unga vuxna som bor i Sverige och som tidigare förenats med släkt-ingar här (52 personer) är det 20 personer som återförenats med föräl-der/föräldrar/syskon i Sverige efter att ha fått permanent uppehållstillstånd (tabell 8.5). Samtliga unga vuxna vars förälder/föräldrar/syskon kommit hit hade som tidigare konstaterats redan släktanknytning i Sverige. Oftast har förälder/föräldrar och syskon anlänt vid olika tidpunkter och familjeåterföreningen i Sverige har ofta tagit flera år i anspråk. Oftast har den påbörjats något/några år efter att de unga fått PUT.

Sid 82

De allra flesta av de unga vuxna har som tidigare presenterats nära släkt-kontakter i Sverige. Släktingar och anhöriga fanns på plats som pull-faktor för barnen. En stor del av de unga vuxna som kommer från Irak tycks också själva fungera som pull-faktorer för sina nära anhöriga efter att ha fått per-manent uppehållstillstånd i Sverige. De somaliska barnen har däremot som grupp kommit till sin släkt, men de nära anhöriga har av olika skäl inte an-länt hit.

Sid 83

De unga vuxna som faktiskt är ensamma i den bemärkelsen att de varken har anhöriga som väntar på dem eller som kommer hit när barnen fått per-manent uppehållstillstånd är i minoritet i detta material. (16 av 68 personer).

Sid 82

I gruppen unga vuxna från Irak som redan bodde hos släktingar i Sverige har hälften (50 %) förenats med sina kärnfamiljer här i Sverige efter permanent uppehållstillstånd. I den afghanska gruppen har tre unga vuxna förenats med sina familjer (i ett av fallen är det de äldre systrarna som kommit). Vidare är det bara en somalisk ung vuxen (som var 12 år vid ankomsten), där mamman och syskonen förenats med pojken i Sverige.

Att resa tillsammans med en släkting innebär att ha någon man känner vid sin sida under flykten/resan. Ibland handlar det om ett minderårigt syskon och ibland om en vuxen släkting. Informanterna vittnar om att det trots allt har inneburit en viss trygghet.

Några föräldralösa ungdomar har skickats/rest till en situation som var mycket okänd för dem.

Nästan samtliga personer skickades i väg efter förberedelser, men nästan alltid med kort varsel. Släktingar väntade för de flesta i Sverige. Alternativt åkte de med en släkting. Mycket få kom till Sverige utan att ha någon som väntade på att de skulle komma. Här finns både exempel på barn som reage-rat med förtvivlan respektive tillförsikt. Det har varit en viss trygghet att veta

att det fanns någon som väntade på dem. Men, det är framför allt flickorna som reagerat med förtvivlan vid beslutet. Det är mycket ovanligt att ungdo-mar rapporterar att de fattade beslutet själva. I detta material endast en per-son. Några tonåringar rapporterar att de varit delaktiga i beslutet. Man kan också konstatera att detta inte handlar om övergivna barn och ungdomar som skickas ut i världen. Tvärtom får man intrycket att det handlar om ansvars-fulla planerande föräldrar och släktingar som bryr sig om sina barn. Och, inte minst är denna flykt till Sverige förenad med ekonomiska utgifter för familjerna.

Sid 94

Ung man från Irak/Kurdistan Ständig oro. Vi bodde i H. och tvingades fly till Iran efter gasattacken av Saddam. Jag var sex år då. Sedan återvände vi till S. Vi hade det bra i vår familj, men pappa dödades 1985 i kriget mot Saddam…”

Sid 94

Ung kvinna från Irak/Kurdistan Har alltid haft ett svårt liv i Kurdistan. Jag var alltid rädd. Polisen kom stän-digt på besök hem till oss och frågade efter mina bröder. Och jag var rädd om min familj….

Sid 94

Ung man från Irak Vi hade det bra i familjen men vi har alltid haft problem och känt rädsla för myndigheterna. I din minoritet kan ingen skydda dig. Alla lever med rädslan. Man får inte prata. Föräldrarna oroar sig för barnens framtid….Jag gick i sko-lan hela tiden….

Sid 95

Ung man från Irak Det var bra hemma och jag gick i en bra skola men var alltid mobbad för att vi är kristna. Jag var den enda i klassen som var kristen.……och så gick jag i träning för Saddams armé från tretton år…..

Sid 95

Ung man från ett land i Latinamerika: Jag bodde hos mormor. Hade ingen kontakt med föräldrarna. Levde i det närmaste på gatan från jag var 10 år. Kom hem tre på nätterna…..

Sid 95

Ung man från ett afrikanskt land: Mamma dog när jag var tio år och pappa när jag var tretton…..bodde då med en kompis familj. Försökte arbeta …..det var ett svårt liv…

Sid 97

Ung man från Irak: Två män kom hem till oss (vänner till fadern) och berättade att jag skulle lämna landet för att jag betraktades vara son till en förrädare. Min pappa som kämpade i norra Irak mot regimen, och som jag då inte sett på elva år, ville träffa mig. Så jag lämnade min mamma och mina två syskon som jag hade ansvaret för och reste tillsammans med männen för att möta min far som be-rättade för mig att mitt liv var i fara och att jag måste lämna landet….vi om-famnade varandra och samtalade i fyra dygn…

Sid 97

Ung kvinna från Irak: Mina föräldrar berättade bara några dagar före resan. Jag ville inte åka. Orkar inte prata om allt som hände. Alltid ett svårt liv med Saddam. Föräld-rarna ville att hela familjen skulle samlas och leva i fred i Sverige. Mina äldre systrar väntade i Sverige….

Sid 97

Ung kvinna från Somalia: Kort innan vi skulle åka berättade dom. Mamma och mormor bestämde till-sammans med min kusin i Sverige. Det var jättejobbigt i Somalia. Ibland räckte inte maten. Vår familj fanns i Sverige. Jag ville åka. En släkting åkte med mig till Djibouti.

Sid 97

Sextonårig flicka från ett afrikanskt land, som var fem år vid ankomsten : Jag kommer inte ihåg hur det var….. Beslutet fattades av äldre systrar i Sverige. I landet pågick väpnade strider och föräldrarna hade mördats. Resan hade ordnats med smugglarhjälp.

Sid 98

Ung kvinna från Somalia: Pappa bestämde att familjen skulle fly från Somalia. Mamma hade blivit våldtagen. Vi flydde till Etiopien….´ Om jag skickar i väg henne (till Sveri-ge), så får vi se vad som händer.´, sa pappa och jag både ville och inte ville åka. Om jag inte hade trivts hade jag åkt hem.(min parentes)

Sid 98

Ung kvinna från Irak. Fadern informerade henne två dagar före avresan: Pappa bestämde och sa till mej att jag måste lämna Kurdistan om några dagar. Jag blev ledsen, började gråta och sprang i väg……Men jag förstod. Det handlade om liv eller död….

Sid 98

Ung man från Afghanistan: Föräldrarna bestämde och frågade mej. Jag hade varit med om hemska saker i Kabul. Blivit misshandlad av talibanerna. Vårt hus brändes också ner. Jag vil-le lämna….. Lämnade Afghanistan tillsammans med en yngre bror. Vi fick hjälp att resa norrut mot Tadjikistan…..och sedan vidare mot Moskva.

Sid 98

Ung man från ett latinamerikanskt land: Jag levde i det närmaste på gatan från jag var nio år. Kom hem klockan tre på nätterna. Höll på med droger och brottslighet med fel kompisar. Hotet från gerillan som ville ha pengar av mormor gjorde att hon ville skicka i väg mig. Jag ville åka… Han lämnade sitt land med flyg tillsammans med sin morbror.

Sid 99

Ung kvinna från ett afrikanskt land. Pappas vänner berättade att hon måste lämna landet:

Sid 101

Ung man från Afghanistan: Jag åkte med min yngre bror till Moskva. Det var en svår och hemsk resa. I Moskva stannade vi i ett år och arbetade på marknaden för att tjäna lite peng-ar. Polisen anhöll mig många gånger och misshandlade mig……Varje gång var jag rädd att dom skulle skicka tillbaka mig till Afghanistan. Och så äntli-gen fick vi hjälp att resa vidare till Sverige

Sid 101

Ung kvinna från Irak/Kurdistan: Jag reste med en bror och en kusin och andra människor och en smugglare. Det var en hemsk resa. Vi var inlåsta i ett rum i Turkiet i åtta månader. Varje dag kom smugglaren och gav oss en bit bröd och sa ‟imorgon ska vi resa….‟ Och när dagen kom, lämnade han kvar min bror….

Sid 101

Ung man från Irak: Jag åkte med mina två systrar, några andra och så smugglaren. Resan tog minst tre månader och det var så hemskt så jag orkar inte tänka på det…..

Sid 102

Ung man från Latinamerika: Jag åkte med mina släktingar med flyg direkt till Sverige….

Flicka sexton år från ett afrikanskt land: Jag åkte med flyg raka spåret till min syster här…..

Sid 103

Ung man från Irak som var 15 år vid ankomsten. Han väntade i nio månader och bodde på ett grupphem. Han har släkt i Sverige:

Sid 104

Ung kvinna från Irak, som var 13 år vid ankomsten. Hon väntade i nio må-nader och bodde på ett grupphem. Hon reste till Sverige tillsammans med en kusin. Hon hade ingen släkt i Sverige:

Jag bodde på grupphemmet och grät hela tiden. Längtade efter min familj. Jag kände mig ensam och mobbad på grupphemmet. Jag gick på högstadiet men tänkte hela tiden på min mamma och kunde inte koncentrera mig. När jag fick uppehållstillstånd (humanitära skäl) flyttade jag till ett grupphem för ungdomar med PUT i X-stad. Min kusin flyttade också till X-stad.

Sid 104

Ung kvinna från ett afrikanskt land, som var 16 år vid ankomsten. Hon vän-tade i elva månader och bodde på ett grupphem. Hon hade ingen släkt i Sve-rige:
Jag var rädd och orolig för mina syskon.

Sid 105

Ung kvinna från ett asiatiskt land, som var 16 år vid ankomsten. Hon vänta-de i ett år och sju månader och bodde hos en släkting:

Sid 105

Ung kvinna från Somalia, som var 14 år vid ankomsten. Hade släkt i Sverige och bodde hos äldre syster:

När jag kom så var jag rädd för smugglaren som hade skrämt mej. Jag bodde hos min mamma21. Hon har fem barn. Jag gick i skolan och var jätteduktig. Tänkte inte så mycket på om jag inte skulle få stanna… Hade aldrig gått i skola i Somalia. Då ville jag bli doktor. Fick TUT efter ett år och PUT ( hu-manitära skäl) efter 2,5 år.

Sid 105

Ung man, 15 år vid ankomsten från ett land i Latinamerika. Han reste till Sverige tillsammans med en släkting. Han bodde hos släktingar och anhöri-ga:

Sid 110

Ung man från Irak, 16 år då han fick permanent uppehållstillstånd och 26 år vid uppföljningsintervjun.
Har det bra i mitt liv. Har lyckats göra allt jag har velat. Allt har gått bra . Trivs bra och gillar Sverige men känner mig mer hemma i London. Här delar man upp människor i svenskar och utlänningar.

Informanten bodde hos farbrodern i en Stockholmsförort under gymnasie-tiden och kände sig som hemma där. En äldre bror bodde alldeles i närheten. Föräldrarna och tre syskon kom till Sverige under de följande fem åren. Gick gymnasiet under fem år och arbetade på bl.a. Ica på fritiden. Trivdes bra men tycker att gymnasietiden blev lite för lång. Samtidigt ger han lärarna sin uppskattning för sin skolframgång.

Sid 110

Ung kvinna från ett afrikanskt land som var 18 år när hon fick permanent uppehållstillstånd och 27 år vid uppföljningsintervjun. Allting är bara bra. Trivs jättebra. Alla år har varit bra. Jag har hela tiden mått bra men är lite ledsen för studierna. Du vet svenska är svårt, du kan inte bli läkare så där enkelt.

Alla invandrartjejer blir undersköterskor. Nu har jag full pott på vartenda prov. Man behöver bara en lärare som tror på en… Informanten har bott hos släkting i en Stockholmsförort i tre år. Hon avbröt gymnasiestudierna och började arbeta i vården där hon snabbt fick fast an-ställning som vårdbiträde.

Sid 110

Ung kvinna från ett afrikanskt land som var 18 år när hon fick permanent uppehållstillstånd och 27 år vid uppföljningsintervjun. Allting är bara bra. Trivs jättebra. Alla år har varit bra. Jag har hela tiden mått bra men är lite ledsen för studierna. Du vet svenska är svårt, du kan inte bli läkare så där enkelt. Alla invandrartjejer blir undersköterskor. Nu har jag full pott på vartenda prov. Man behöver bara en lärare som tror på en…

Informanten har bott hos släkting i en Stockholmsförort i tre år. Hon avbröt gymnasiestudierna och började arbeta i vården där hon snabbt fick fast an-

Sid 111

Ung man från Afghanistan. Han var 18 år då han fick permanent uppehålls-tillstånd och 28 år vid uppföljningsintervjun. Inga problem att fixa livet, men det är omöjligt att bli rik här. Trivs bra och trivs bra i andra länder också….

Föräldrarna fick permanent uppehållstillstånd kort efter informanten och kom till Sverige. Informanten avbröt gymnasiestudierna och startade en grönsaksaffär samtidigt som han arbetade som musiker.Han bodde med bror och vänner. Han har många afghanska vänner och för övrigt vänner från hela världen och har mycket kontakt med släktingarna i Afghanistan. Han bor med sin familj i en fin lägenhet i en förort till Stockholm. Han är sedan tre år gift med en afghansk kvinna. Familjen har två döttrar. Han planerar att läm-na Sverige 2008 för att fortsätta sina musikstudier i ett annat land.

Sid 112

Flicka från ett afrikanskt land. Hon var 6 år då hon fick permanent uppe-hållstillstånd och 16 år vid uppföljningsintervjun.

Jag har det bara bra och trivs. Jag har en stor familj här och i landet jag föd-des i…
Informanten har hela tiden bott hos en äldre syster i Sverige som hon betrak-tar som ”sin mamma”. Hon har gått i samma skola och bott på samma plats under åren i Sverige. Nästa termin ska hon börja i gymnasiet. Hon har nära släktingar i Sverige. Religionen är viktig. Hon är aktiv med sport på fritiden och många goda vänner. Hon mår bra och trivs med livet.

Sid 113

Hon plågades ända sedan hon lämnade sitt land av att ha skilts från sin fa-milj, föräldrar och tre syskon. Hon var ständigt orolig för dem. Helst hade hon velat bo med sin släkting, men placerades på ett kommunalt grupphem. Hennes djupa förtvivlan fortsatte. Hon längtade efter sin familj. Samtidigt fick hon hjälp av BUP. Hon hade periodvis mycket svårt att orka med skolan.

Sid 114

Informanten har sökt efter sin familj och hittat en äldre bror och två yngre systrar i hemlandet. Hon har nu tät konti-nuerlig kontakt med dem. Hon vet inte vad som hänt föräldrarna och en yng-re bror. I dag bor den unga kvinnan i ett annat nordiskt land i en fin lägenhet utanför en storstad med sin sambo från hemlandet.

Sid 114

Ung man från Irak. Han var 15 år då han fick permanent uppehållstillstånd och 24 år vid uppföljningsintervjun. Dom, min familj, kom efter två år och åtta månader. Sverige är ett mycket bra land. Men det är mycket, mycket svårt om man inte har nån….

Sid 116

År 2006 åkte han för att hälsa på sin familj i Irak/Kurdistan.

Annonser
av Misslyckande